men du säg när det blir kallt... bär mig

Jag är sjuk igen. Snart sjuk i huvudet också tror jag. Vill bli snickare/målare/trädgårdsmästare nu på en gång så att jag kan få jobba med kroppen och inte hjärnan igen. Vill inte mera. VILL INTE MERA. Men jag ska ta tag i det. Snart. Jag lovar. (Förstår om dessa rader låter oseriösa men fan så jobbigt det är att inte vara klar med sig själv och sin framtid, jag spyr eftersom jag trodde att jag hade en plan) Det som händer när en mår bajs över sin egen tillvaro är att egot växer. Jag läser inte tidningen, tittar inte på nyheterna, bryr mig inte längre om något annat än mig själv. Det skrämmer mig som fan. Sjukt osexigt. Bryr mig såklart om mina vänner och min pelargon men resten är rätt igentorkat av ointresse.

Häromdagen pumpade vi våra cyklar och jag höll på att göra redig vurpa utanför hilton, rätt ner i asfalten tätt inpå överklassen hade suttit fint. Tror vi ens att någon brytt sig? NEJ. Hursomhelst så får jag sjuka frihetskänslor av att cykla. Att rulla nerför en backe som aldrig tar slut. GAH!!

Jag har sett klart på Greys anatomy säsong 9.
Här nedan har jag klistrat in en bild på seriens gobit om man säger. Mumsa mumsa.
Som Mathea brukar säga så borde alla ta sig igenom dessa 9 säsonger för detta är
världshistoriens bästa tv-serie. Helt på riktigt!
 
 
 
Vad ska jag berätta mer?
 
Att soundtracket till det här inlägget är Bär mig med Solen. Hoppas att jag får se dem spela snart för det tycker jag om. Finns på Spotify.

Nu ska jag bestämma vad jag ska ha på mig på midsommar för då ska jag vara S N Y G G G G och full hela natten!


HEJ DÅ!!! PUSSSS
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0