I mitt huvve - Frida

Jag och min kompis Erik hade en liten utställning förut och den här bilden är så festlig tycker jag. Den får mig att skratta inombords och det är ju bra att göra det ibland. Skitbra tror jag.

Jag tror att jag skapades med breda höfter för att ungen jag senare ska föda över huvudtaget ska kunna ta sig ut. Sen visade det sig att alla inte alls har lika breda som mig. Hur ska jag då förhålla mig till det? Såga av dessa stenhårda skelettben eller förlika mig med mitt utseende och älska mig själv. Det är ju så inne nu att älska sig själv men det är tamigfan ett mount everest för mig. Jag är inte alls där än men lever med tanken att jag en dag blir det.
    Det här är inte hållbart men, hus ska jag nå dit? jag litar inte på någon och visar mig inte ens öppet i baddräkt. Jag har stängt in mig i tanken på att alla andras uppfattningar om vad som är vackert inte innefattar mig och min kropp. Är jag världens meningslösaste människa. Är det så det är? Självklart inte. På senaste tiden har jag funderat över min plats som kvinna i samhället och i min egna relation. Jag har världens bästa kille som är min men jag litar inte på hans ord. Jag stänger honom ute och bestämmer vad han tycker. Sätter hans åsikt i käften på honom innan han ens fått öppnat munnen. Jag är dum i huvudet. Helt hjärndöd. Jag vet heller inte vad kvinnlighet är? Många säger att kvinnlighet är vackra former och naturliga drag. Jag fattar ingenting. Vad är då naturlighet? Är det en otränad kropp men celluliter och bristningar eller är naturliget en hälsosam kropp utan dessa åkommor? Kanske är det både och men herregud så förvirrande. Hr vi något ansvar inför varandra? Kan jag lägga lite av min ångest på någon annan och hoppas på att den personen gillar mig i baddräkt och säger något snällt eller är denna börda endast min egen som jag måste ta mig ur? 

    

God mat är nyckeln till gorr humör. Idag har jag fått god mat och blivit på gott humor
(innan maten var det katastrof)
Att hålla på med små-projekt känns roligt just nu. Att faktiskt utforma sina idéer på något vis även om det inte blir storslagna resultat. Idag har jag kikat på en dokumentär om ett kvinnokollektiv. Fittcrew. Det handlade om en kvinna som till sist blev man. Om kön som en myt och om dessa kvinnors vardag och tankar. Det blev lite av ett nedslag i min vardag och tankefabriken började genast att bubbla. Jag tror på det här med bubbel. 


Häromdagen var jag även in på BR leksaker.Efter det bubblade det som fan. Nu när jag levt snart 19år på denna jord så har jag lärt mig att sortera men som liten gjorde jag det inte alls. Det är ju jätteroligt med leksaker men vi har då inte kommit långt i vår utveckling om man ser på just BR Leksaker. Den som förnekar att känsrollerna skrivs på oss under uppväxten uppmanar jag att gå till BR. Det är helt sjukt hur det ser ut där inne. Helt sjukt. Allting blir så uppenbart och äckligt. Fyfan fyfan.

Jag ska fån och med nu bojkotta BR Leksaker. Kanske är jag en fånig bittertant men det där vill jag inte sympatisera med.