offerkoftan
Sitter alldeles ensam i lägenheten och fiser äggfisar. Det är helt sant. Jag är världens äckligaste människa just nu och hoppas så jävla mycket på att detta är över imorgon. Jag har ätit apelsin och suttit vid datorn. Svenska hjältar har gått i bakgrunden och jag har fällt en tår då och då. Tycket dock att det största hjältepriset borde delas ut både till en man och en kvinna. Nu fick en äldre man i Rosengård priset för sitt engagemang för ungdomar genom en boxningsklubb vilket inte alls är fel men jag önskar att en kvinna också hade uppmärksammats i denna kategori. Chattar med Hilda på facebook som också är sjuk och snorar ner hela deras lägenhet i Paris. Men varken äggfisarna eller snoret gör något för snart kommer Hilda och Kerstin hem och då får jag minsann träffa dem igen! oavsett sjukdom!
80-talet...
Kajsa har varit min sjukmamma dessa dagar och jag är evigt tacksam! Handlat nyponsoppa, tömt spyhink och ledsagat mig till affären! Hur värt som helst.
Nog om snor och annat skit. Imorgon ska jag minsann ta mig upp för en morgonfika med Erik! Sen ska vi handla julklappar så det står härliga till. Blir toppenbra tror jag!
Tristessen vid sjukdom är något att bita i kan man ju säga. Helt apatisk har jag legat ner i hundra år. Jag har inte ens kunnat läsa? vad är det för liv... Ska tvinga mig på en bok nu så jag kan väga upp all förlorad tid. Då kommer det att kännas bättre!
Kommentarer
Trackback
