Spyan
Jag är så rädd för mönster så min mage kvider och gör ont. Tänk dig själv ett mönster av tristess där du aldrig förverkligar dig själv. Du sprang bort på vägen men nu sitter du i soffan. Fast i mönstret du inte visste fanns. Sömmen skaver likt lappen i trosan eller stringen i röven. Kuddarna är alldeles hårda och fjädrar sticker ut lite varstans.
Det här låter förjävligt när jag skriver ner det. Skönt att lägga spyan på tangenterna för att sedan snegla på den. Avsky. Här tänker jag inte stanna och imorgon när det regnar från en grå ful och äcklig himmel så tänker jag iallafall kliva upp och ta en dusch.
Gonatt.
Det här låter förjävligt när jag skriver ner det. Skönt att lägga spyan på tangenterna för att sedan snegla på den. Avsky. Här tänker jag inte stanna och imorgon när det regnar från en grå ful och äcklig himmel så tänker jag iallafall kliva upp och ta en dusch.
Gonatt.
Kommentarer
Postat av: nina
opretentiöst och fint skrivet. puss.
Trackback
