Snurr.
Sju soldater med varsitt vapen klev innanför dörren.
Med ett leende på läparna startade de krig i mitt vardagsrum.
Nu är det skotthål i alla väggar och jag har svårt att andas.
Någon gav mitt hjärta en mycket vacker blomma.
Dess blad omslutna i sammet färg likt smaragd.
Den vackra skapelsen log mot mig och med glädje släppte jag den in.
Vi möttes på en ny väg av stora ord och närhet.
Jag bestämde mig för att ge en vacker blomma tillbaka.
Att dela något särskilt med någon särskild.
Framför mig kunde jag se en framtid.
Innan var jag rädd för klockan men nu var det självklart.
Tiden gick och du kom mitt hjärta mycket nära.
Blommorna vi delade växte sida vid sida och var dag mötte de solskenet.
Ibland är allting rörigt på samma gång.
Jag tror det kallas vardagsångest.
Inom en snar framtid ska jag leva för min egen skull och varje dag ska vara min.
Nu ska jag gå och sova på min rosa kudde och drömma om solen.
tjing'
Kommentarer
Postat av: nina
alltså! du är jätteduktigt gullet!
Trackback
