Jag är människa.
Du har upptäckt att jag är gjord av glas.
Jag är människa.
Du vet att du måste hålla min hand varsamt.
Välja dina ord försiktigt.
Alla människor är byggda av kristaller.
Tillsammans balanserar vi på linan.
De mest unika av lindansöser.
Inuti cirkustältet ser vi rakt igenom
varandra.
Nakenhet.
Du tar min hand.
Hör vi ihop?
Är det möjligt att du vill vara min glasbit?
En del av mig.
Kanske kallas det kärlek.
Varsamhet.
Vi hör ihop.
Du vet att jag är gjord av glas.
Jag är människa.
Du håller min hand varsamt och
väljer dina ord försiktigt.
Det kallas kärlek.
Tillsammans balanserar vi på linan.
Du är min glasbit och jag din.
♥
Även om man är väldigt skör som glasbit dansandes på livets lina så är man inte helt utlämnad med sin blottade ömhet, man har vassa kanter att slå sig fram med. ICKE att glömma :)
Vad fint du skriver :)
(och det gör inget om man går sönder, det finns faktiskt lim speciellt anpassat för glas. Men går man sönder i tusen bitar kan det ta lång tid att hitta alla bitar igen och man kan förbli halvtrasig väldigt länge. Ibland hinner man kanske inte laga sig förrän man haft sönder sin lina efter att ha dansat oförsiktigt med de vassa kanterna)
AMAGAD man kan ju ta den här glasbitsliknelsen hur långt som helst!!!
p.s var inte rädd bara för att du är gjord av glas! dansöser har mjuka madrasser att landa på. landa rätt bara d.s
det är nu som man ska använda sig av uttrycket "overkill"
