.




Mittpunkten av allt.
Tomhet.
Utanför finns inget längre.
Innanför låstes dörren.
Han dör sakta bort.
Stänger av alla lysen och sätter sig under bordet.
Där syns ingen.
Runt bordet dansar helvetet, det som gör ont att se.
En vacker klänning färgad i grön kristall.
En fröjd för ögat men en fruktan för de svaga.
Minnen.
Mittpunkten av allt.
Hon är mittpunkten.
Innanför är dörren låst.
Under bordet syns ingen.
Han är avstängd.
Hon är vacker i sin klänning av grön kristall.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0